I fredags att jag å grejade lite med bilder medans Trulz sov här i sängen brevid mig.. BOOM sa det, jag skvatt men jag visste ju oxå att dom bombar i berget här borta, bygger om vägen. Men så tittade jag in på facebook å då hade Jenny ( den Svenska tjejen som jag lärt känna i barselgruppen ) skrivit till mig att vi blir bombaderade, åh jag bara WHAT? ..Då har dom sprängt ned ett högt hus i Olso där alla ministrar sitter, det var som att se 9/11 återupplevas, förutom att det var här, där jag bor, är det möjligt?? Några minuter efter läsning så läser jag sedan vidare att det är en galning som skjuter hej vilt på en ö med en massa ungdomar.. läser, läser vidare..någon galning spelar ut sig till att vara en polis, ungdomarna såklart lyssnar ju på snubben, då han samlat dom så börjar han skjuta..
Massaker!! ..
Blir rörd, tårarna kommer då jag läser, ser på bilder, hör på nyheterna.. men jag känner att detta orkar jag inte.. tyvärr, kansje ego av mig, men jag har min son, Trulz&mig att tänka på.. livet går vidare..
Men självklart ger jag tankar dagligen sen tragedin till dom berörda, till dom levande, till dom som fått sitt liv tatt <3
En mans verk detta.. helt otroligt..
Samtidigt står vi alla samman nu i en svår tid som denna, fint, vackert.. men varför kan vi inte alltid stå lika starkt??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar